“¡Esto es maravilloso, venerable señor! Es asombroso, venerable señor, que provechosa me ha sido mi devoción y reverencia hacia el Bienaventurado, mi sentido de vergüenza y temor de actuar de mala manera. En el pasado, venerable señor, cuando era todavía un hombre hogareño no tenía mucho miramiento por el Dhamma y el Sangha. Pero cuando consideré mi devoción y reverencia hacia el Bienaventurado, mi sentido de vergüenza y temor de actuar de mala manera, abandoné el estilo de vida hogareño para escoger el estilo de vida renunciante. Entonces, el Bienaventurado me enseñó el Dhamma de esta manera: ‘así es la forma, así su origen, así su desvanecimiento; así es la sensación, así su origen, así su desvanecimiento; así es la percepción, así su origen, así su desvanecimiento; así son las formaciones mentales, así su origen, así su desvanecimiento; así son los estados de consciencia, así su origen, así su desvanecimiento.'
“Entonces, venerable señor, mientras que estaba morando en una choza vacía, siguiendo la trayectoria del surgimiento y el declive de los cinco cúmulos (khandhas) sujetos al apego, conocí directamente cómo esto realmente es: ‘este es el sufrimiento'; conocí directamente cómo esto realmente es: ‘este es el origen del sufrimiento'; conocí directamente cómo esto realmente es: ‘este es el cese del sufrimiento'; conocí directamente cómo esto realmente es: ‘este es el sendero que conduce al cese del sufrimiento’. He realizado la ruptura del Dhamma, venerable señor, y he alcanzado el sendero, el cual, siendo desarrollado y cultivado, me condujo hacia adelante, mientras permanecía en el camino apropiado, hasta que comprendí semejante estado: ‘el nacimiento ha sido destruido, la vida santa ha sido vivida, lo que estaba por hacer ha sido hecho y he aquí no hay nada mas por realizar’.
“He alcanzado el factor del despertar de la atención consciente, el cual, siendo desarrollado y cultivado, me condujo hacia adelante, mientras permanecía en el camino apropiado, hasta que comprendí semejante estado: ‘el nacimiento ha sido destruido, la vida santa ha sido vivida, lo que estaba por hacer ha sido hecho y he aquí no hay nada mas por realizar’. He alcanzado el factor del despertar de la ecuanimidad, el cual, siendo desarrollado y cultivado, me condujo hacia adelante, mientras permanecía en el camino apropiado, hasta que comprendí semejante estado: ‘el nacimiento ha sido destruido, la vida santa ha sido vivida, lo que estaba por hacer ha sido hecho y he aquí no hay nada más por realizar’.
“Éste es, venerable señor, el sendero que he alcanzado, el cual, siendo desarrollado y cultivado, me condujo hacia adelante, mientras permanecía en el camino apropiado, hasta que comprendí semejante estado: ‘el nacimiento ha sido destruido, la vida santa ha sido vivida, lo que estaba por hacer ha sido hecho y he aquí no hay nada mas por realizar’.
“¡Bien, bien, Udayi! Realmente, Udayi, éste es el sendero que has alcanzado, el cual, siendo desarrollado y cultivado, te condujo hacia adelante, mientras permanecías en el camino apropiado, hasta que comprendiste semejante estado: ‘el nacimiento ha sido destruido, la vida santa ha sido vivida, lo que estaba por hacer ha sido hecho y he aquí no hay nada mas por realizar’”.
Ekaṁ samayaṁ bhagavā sumbhesu viharati setakaṁ nāma sumbhānaṁ nigamo. Atha kho āyasmā udāyī yena bhagavā tenupasaṅkami …pe… ekamantaṁ nisinno kho āyasmā udāyī bhagavantaṁ etadavoca:
Ekaṁ samayaṁ bhagavā sumbhesu viharati setakaṁ nāma sumbhānaṁ nigamo.
Atha kho āyasmā udāyī yena bhagavā tenupasaṅkami …pe… ekamantaṁ nisinno kho āyasmā udāyī bhagavantaṁ etadavoca:
Ekaṁ samayaṁ bhagavā sumbhesu viharati setakaṁ nāma sumbhānaṁ nigamo. Atha kho āyasmā udāyī yena bhagavā tenupasaṅkami …pe… ekamantaṁ nisinno kho āyasmā udāyī bhagavantaṁ etadavoca:
“Acchariyaṁ, bhante, abbhutaṁ, bhante. Yāva bahukatañca me, bhante, bhagavati pemañca gāravo ca hirī ca ottappañca. Ahañhi, bhante, pubbe agārikabhūto samāno abahukato ahosiṁ dhammena abahukato saṅghena. *dhammena → dhamme (?)So khvāhaṁ bhagavati pemañca gāravañca hiriñca ottappañca sampassamāno agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Tassa me bhagavā dhammaṁ desesi: ‘iti rūpaṁ, iti rūpassa samudayo, iti rūpassa atthaṅgamo; iti vedanā …pe… iti saññā … iti saṅkhārā … iti viññāṇaṁ, iti viññāṇassa samudayo, iti viññāṇassa atthaṅgamo’ti.
“Acchariyaṁ, bhante, abbhutaṁ, bhante.
Yāva bahukatañca me, bhante, bhagavati pemañca gāravo ca hirī ca ottappañca.
Ahañhi, bhante, pubbe agārikabhūto samāno abahukato ahosiṁ dhammena abahukato saṅghena. *dhammena → dhamme (?)
So khvāhaṁ bhagavati pemañca gāravañca hiriñca ottappañca sampassamāno agārasmā anagāriyaṁ pabbajito.
Tassa me bhagavā dhammaṁ desesi:
‘iti rūpaṁ, iti rūpassa samudayo, iti rūpassa atthaṅgamo;
iti viññāṇaṁ, iti viññāṇassa samudayo, iti viññāṇassa atthaṅgamo’ti.
“Acchariyaṁ, bhante, abbhutaṁ, bhante. Yāva bahukatañca me, bhante, bhagavati pemañca gāravo ca hirī ca ottappañca. Ahañhi, bhante, pubbe agārikabhūto samāno abahukato ahosiṁ dhammena abahukato saṅghena. *dhammena → dhamme (?)So khvāhaṁ bhagavati pemañca gāravañca hiriñca ottappañca sampassamāno agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Tassa me bhagavā dhammaṁ desesi: ‘iti rūpaṁ, iti rūpassa samudayo, iti rūpassa atthaṅgamo; iti vedanā …pe… iti saññā … iti saṅkhārā … iti viññāṇaṁ, iti viññāṇassa samudayo, iti viññāṇassa atthaṅgamo’ti.
So khvāhaṁ, bhante, suññāgāragato imesaṁ pañcupādānakkhandhānaṁ ukkujjāvakujjaṁ samparivattento ‘idaṁ dukkhan’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhasamudayo’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhanirodho’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhanirodhagāminī paṭipadā’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ. Dhammo ca me, bhante, abhisamito, maggo ca me paṭiladdho; yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi.
So khvāhaṁ, bhante, suññāgāragato imesaṁ pañcupādānakkhandhānaṁ ukkujjāvakujjaṁ samparivattento ‘idaṁ dukkhan’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhasamudayo’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhanirodho’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhanirodhagāminī paṭipadā’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ.
Dhammo ca me, bhante, abhisamito, maggo ca me paṭiladdho;
yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ:
‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi.
So khvāhaṁ, bhante, suññāgāragato imesaṁ pañcupādānakkhandhānaṁ ukkujjāvakujjaṁ samparivattento ‘idaṁ dukkhan’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhasamudayo’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhanirodho’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ, ‘ayaṁ dukkhanirodhagāminī paṭipadā’ti yathābhūtaṁ abbhaññāsiṁ. Dhammo ca me, bhante, abhisamito, maggo ca me paṭiladdho; yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi.
Satisambojjhaṅgo me, bhante, paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi …pe… upekkhāsambojjhaṅgo me, bhante, paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi. Ayaṁ kho me, bhante, maggo paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmī”ti.
Satisambojjhaṅgo me, bhante, paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ:
‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi …pe…
upekkhāsambojjhaṅgo me, bhante, paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ:
‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi.
Ayaṁ kho me, bhante, maggo paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ:
‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmī”ti.
Satisambojjhaṅgo me, bhante, paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi …pe… upekkhāsambojjhaṅgo me, bhante, paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmi. Ayaṁ kho me, bhante, maggo paṭiladdho, yo me bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathāhaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissāmī”ti.
“Sādhu sādhu, udāyi. Eso hi te, udāyi, maggo paṭiladdho, yo te bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathā tvaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissasī”ti.
Eso hi te, udāyi, maggo paṭiladdho, yo te bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathā tvaṁ:
‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissasī”ti.
“Sādhu sādhu, udāyi. Eso hi te, udāyi, maggo paṭiladdho, yo te bhāvito bahulīkato tathā tathā viharantaṁ tathattāya upanessati yathā tvaṁ: ‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānissasī”ti.
Udāyivaggo tatiyo.
Udāyivaggo tatiyo.
Bodhāya desanā ṭhānā, ayoniso cāparihānī; Khayo nirodho nibbedho, ekadhammo udāyināti.
Bodhāya desanā ṭhānā, ayoniso cāparihānī; Khayo nirodho nibbedho, ekadhammo udāyināti.