“Monjes, he aquí estas ocho clases de renacimientos causados por ofrecer donativos. Y, ¿cuáles son esas ocho?
“He aquí, alguien ofrece una dádiva a un asceta o un brahmán: comida o bebida, vestimenta o carros, guirnaldas, perfumes, ungüentos, lechos, alojamientos y luces. Lo que sea que ofrece, espera algo en retorno. Ve los influyentes khattiyas, influyentes brahmanes o influyentes hombres hogareños que disfrutan poseyendo los cinco objetos del placer sensual y siendo decorados con ellos. Entonces se le ocurre esto: ‘Ojalá que con el quiebre del cuerpo, después de la muerte, renazca en compañía de los influyentes khattiyas, influyentes brahmanes o influyentes hombres hogareños’. Pone su mente en eso, fija su mente en eso y desarrolla este estado mental. Y esta su aspiración, resuelta en lo que es inferior y no desarrollada de manera superior, conduce al renacimiento allí. Con el quiebre del cuerpo, después de la muerte, renace en compañía de los influyentes khattiyas, influyentes brahmanes o influyentes hombres hogareños—así pasa con alguien que es virtuoso. Yo declaro que esto no es para alguien que es inmoral. El deseo del corazón de alguien que es virtuoso se cumple a causa de su pureza.
“He aquí, alguien más ofrece una dádiva a un asceta o un brahmán: comida o bebida, vestimenta o carros, guirnaldas, perfumes, ungüentos, lechos, alojamientos y luces. Lo que sea que ofrece, espera algo en retorno. Y él ha escuchado esto: los devas de los Cuatro Grandes Reyes viven mucho tiempo, son bellos y abundan en felicidad. Entonces se le ocurre esto: ‘Ojalá con el quiebre del cuerpo, después de la muerte, renazca en compañía de los devas de los Cuatro Grandes Reyes’. Pone su mente en eso, fija su mente en eso y desarrolla este estado mental. Y esta su aspiración, resuelta en lo que es inferior y no desarrollada de manera superior, conduce al renacimiento allí. Con el quiebre del cuerpo, después de la muerte, renace en compañía de los devas de los Cuatro Grandes Reyes—así pasa con alguien que es virtuoso. Yo declaro que esto no es para alguien que es inmoral. El deseo del corazón de alguien que es virtuoso se cumple a causa de su pureza.
“He aquí, alguien más ofrece una dádiva a un asceta o un brahmán: comida o bebida, vestimenta o carros, guirnaldas, perfumes, ungüentos, lechos, alojamientos y luces. Lo que sea que ofrece, espera algo en retorno. Y él ha escuchado esto: los devas de Tavatimsa… los devas de Yama… los devas de Tusita… los devas que se deleitan en la creación… los devas que controlan lo que ha sido creado por otros… los devas del Brahma viven mucho tiempo, son bellos y abundan en felicidad. Entonces se le ocurre esto: ‘Ojalá con el quiebre del cuerpo, después de la muerte, renazca en compañía de los devas del Brahma’. Pone su mente en eso, fija su mente en eso y desarrolla este estado mental. Y esta su aspiración, resuelta en lo que es inferior y no desarrollada de manera superior, conduce al renacimiento allí. Con el quiebre del cuerpo, después de la muerte, renace en compañía de los devas del Brahma—así pasa con alguien que es virtuoso. Yo declaro que esto no es para alguien que es inmoral. El deseo del corazón de alguien que es virtuoso se cumple a causa de su pureza.
“Estas son, monjes, las ocho clases de renacimientos causados por ofrecer donativos”.
“Aṭṭhimā, bhikkhave, dānūpapattiyo. Katamā aṭṭha?
“Aṭṭhimā, bhikkhave, dānūpapattiyo.
“Aṭṭhimā, bhikkhave, dānūpapattiyo. Katamā aṭṭha?
Idha, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. *paccāsīsati → paccāsiṁsati (bj, sya-all, km, pts1ed)So passati khattiyamahāsāle vā brāhmaṇamahāsāle vā gahapatimahāsāle vā pañcahi kāmaguṇehi samappite samaṅgībhūte paricārayamāne. Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā khattiyamahāsālānaṁ vā brāhmaṇamahāsālānaṁ vā gahapatimahāsālānaṁ vā sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. *hīne vimuttaṁ → hīnedhimuttaṁ (sya-all, pts1ed); vimuttanti vā vissaṭṭhaṁ (ṭīkāsaṁvaṇṇanā) | uttari → uttariṁ (bj, pts1ed)Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā khattiyamahāsālānaṁ vā brāhmaṇamahāsālānaṁ vā gahapatimahāsālānaṁ vā sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
Idha, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ.
So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. *paccāsīsati → paccāsiṁsati (bj, sya-all, km, pts1ed)
So passati khattiyamahāsāle vā brāhmaṇamahāsāle vā gahapatimahāsāle vā pañcahi kāmaguṇehi samappite samaṅgībhūte paricārayamāne.
‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā khattiyamahāsālānaṁ vā brāhmaṇamahāsālānaṁ vā gahapatimahāsālānaṁ vā sahabyataṁ upapajjeyyan’ti.
So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti.
Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. *hīne vimuttaṁ → hīnedhimuttaṁ (sya-all, pts1ed); vimuttanti vā vissaṭṭhaṁ (ṭīkāsaṁvaṇṇanā) | uttari → uttariṁ (bj, pts1ed)
Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā khattiyamahāsālānaṁ vā brāhmaṇamahāsālānaṁ vā gahapatimahāsālānaṁ vā sahabyataṁ upapajjati.
Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa.
Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
Idha, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. *paccāsīsati → paccāsiṁsati (bj, sya-all, km, pts1ed)So passati khattiyamahāsāle vā brāhmaṇamahāsāle vā gahapatimahāsāle vā pañcahi kāmaguṇehi samappite samaṅgībhūte paricārayamāne. Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā khattiyamahāsālānaṁ vā brāhmaṇamahāsālānaṁ vā gahapatimahāsālānaṁ vā sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. *hīne vimuttaṁ → hīnedhimuttaṁ (sya-all, pts1ed); vimuttanti vā vissaṭṭhaṁ (ṭīkāsaṁvaṇṇanā) | uttari → uttariṁ (bj, pts1ed)Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā khattiyamahāsālānaṁ vā brāhmaṇamahāsālānaṁ vā gahapatimahāsālānaṁ vā sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. Tassa sutaṁ hoti: ‘cātumahārājikā devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulā’ti. *cātumahārājikā → cātummahārājikā (bj, sya-all, km, pts1ed)Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā cātumahārājikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā cātumahārājikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ.
So yaṁ deti taṁ paccāsīsati.
‘cātumahārājikā devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulā’ti. *cātumahārājikā → cātummahārājikā (bj, sya-all, km, pts1ed)
‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā cātumahārājikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti.
So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti.
Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati.
Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā cātumahārājikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati.
Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa.
Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. Tassa sutaṁ hoti: ‘cātumahārājikā devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulā’ti. *cātumahārājikā → cātummahārājikā (bj, sya-all, km, pts1ed)Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā cātumahārājikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā cātumahārājikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. Tassa sutaṁ hoti—tāvatiṁsā devā …pe…
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ.
So yaṁ deti taṁ paccāsīsati.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. Tassa sutaṁ hoti—tāvatiṁsā devā …pe…
tusitā devā …
tusitā devā …
nimmānaratī devā …
nimmānaratī devā …
paranimmitavasavattī devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulāti. Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
paranimmitavasavattī devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulāti.
‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti.
So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti.
Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati.
Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati.
Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa.
Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
paranimmitavasavattī devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulāti. Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi visuddhattā.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. Tassa sutaṁ hoti: ‘brahmakāyikā devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulā’ti. Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā brahmakāyikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā brahmakāyikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa; vītarāgassa, no sarāgassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi vītarāgattā.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ.
So yaṁ deti taṁ paccāsīsati.
‘brahmakāyikā devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulā’ti.
‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā brahmakāyikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti.
So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti.
Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati.
Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā brahmakāyikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati.
Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa;
vītarāgassa, no sarāgassa.
Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi vītarāgattā.
Idha pana, bhikkhave, ekacco dānaṁ deti samaṇassa vā brāhmaṇassa vā annaṁ pānaṁ vatthaṁ yānaṁ mālāgandhavilepanaṁ seyyāvasathapadīpeyyaṁ. So yaṁ deti taṁ paccāsīsati. Tassa sutaṁ hoti: ‘brahmakāyikā devā dīghāyukā vaṇṇavanto sukhabahulā’ti. Tassa evaṁ hoti: ‘aho vatāhaṁ kāyassa bhedā paraṁ maraṇā brahmakāyikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjeyyan’ti. So taṁ cittaṁ dahati, taṁ cittaṁ adhiṭṭhāti, taṁ cittaṁ bhāveti. Tassa taṁ cittaṁ hīne vimuttaṁ, uttari abhāvitaṁ, tatrūpapattiyā saṁvattati. Kāyassa bhedā paraṁ maraṇā brahmakāyikānaṁ devānaṁ sahabyataṁ upapajjati. Tañca kho sīlavato vadāmi, no dussīlassa; vītarāgassa, no sarāgassa. Ijjhati, bhikkhave, sīlavato cetopaṇidhi vītarāgattā.
Imā kho, bhikkhave, aṭṭha dānūpapattiyo”ti.
Imā kho, bhikkhave, aṭṭha dānūpapattiyo”ti.
Imā kho, bhikkhave, aṭṭha dānūpapattiyo”ti.