KARUNAPURA SUTTA PIṬAKA
KARUNAPURA Biblioteca de suttas

Colección de Suttas

Selecciona un sutta o una sección

La ficha activa reflejará aquí el sutta, sección o mapa seleccionado.

Diagnóstico
Esperando inicialización…
Preparando biblioteca…
Cargando árbol…
Mapa
Discursos Numerados
4. El capítulo sobre los mensajeros divinos

Autoridades

Aṅguttara Nikāya
4. Devadūtavagga
Ādhipateyyasutta
Discursos Numerados
4. El capítulo sobre los mensajeros divinos
Autoridades
Aṅguttara Nikāya
4. Devadūtavagga
Ādhipateyyasutta
Autoridades

Practicar teniéndote a ti mismo a cargo, o teniendo a otros, o a la enseñanza.

Ruta suttaAN 3.40Sutta Piṭaka › Aṅguttara Nikāya › 3. Tikanipāta › 1. Paṭhamapaṇṇāsaka › 4. Devadūtavagga › Ādhipateyyasutta
← Suttas
Versiones de traducción
Vista:
Datos de publicación
SuttaCentral
https://suttacentral.net/an3.40/es/isidatta
Título de la publicación
Discursos Numerados
Traductor
Isidatta
Título raíz
Aṅguttaranikāya
Idioma de traducción
Español
Idioma raíz
Pali
Source
https://suttacentral.net/
Número de publicación
sc-es-an-isidatta

“Monjes, he aquí estas tres autoridades. Y, ¿cuáles son esas tres? Uno mismo como autoridad, el mundo como autoridad y el Dhamma como autoridad.

“Y, ¿cómo es, monjes, uno mismo como autoridad? He aquí, monjes, habiendo ido al bosque, al pie de un árbol o a una choza vacía, el monje reflexiona de esta manera: ‘Yo no renuncié a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar en aras de conseguir el hábito, la comida de las limosnas o alojamiento; tampoco en aras de llegar a ser esto o aquello; más bien [lo hice con este pensamiento]: estoy inmerso en el nacimiento, la vejez y la muerte; también en el dolor, lamento, pena, abatimiento y angustia. Estoy inmerso en la insatisfacción y afligido por la insatisfacción. Tal vez, puede ser discernido algún fin de todo este montón de insatisfacción. Como alguien que renunció a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar, no sería apropiado para mí, buscar los placeres sensuales similares o peores que aquellos que he descartado’. Y entonces reflexiona de esta manera: ‘He de hacer surgir en mí la energía sin flaquear, he de hacer surgir en mí la atención consciente sin confusión; mi cuerpo estará tranquilo sin disturbios; mi mente estará concentrada y unificada’. Habiéndose tomado a sí mismo como su propia autoridad, abandona los perjudiciales estados mentales y desarrolla los beneficiosos estados mentales; abandona lo que es reprochable y desarrolla lo que es irreprochable; se mantiene a sí mismo en la pureza. Esto se llama, monjes, uno mismo como autoridad.

“Y, ¿cómo es, monjes, el mundo como autoridad? He aquí, monjes, habiendo ido al bosque, al pie de un árbol o a una choza vacía, el monje reflexiona de esta manera: ‘Yo no renuncié a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar en aras de conseguir el hábito, la comida de las limosnas o alojamiento; tampoco en aras de llegar a ser esto o aquello; más bien [lo hice con este pensamiento]: estoy inmerso en el nacimiento, la vejez y la muerte; también en el dolor, lamento, pena, abatimiento y angustia. Estoy inmerso en la insatisfacción y afligido por la insatisfacción. Tal vez, puede ser discernido algún fin de todo este montón de insatisfacción. Como alguien que renunció a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar, podría pensar pensamientos sensuales, pensamientos sobre la animadversión, pensamientos sobre el daño. Pero la morada del mundo es vasta. En esta vasta morada del mundo hay ascetas y brahmanes con poderes espirituales y ojo divino que conocen las mentes de los demás. Ellos pueden ver cosas distantes pero no pueden ser vistos aún permaneciendo cerca; conocen las mentes [de otros] con sus propias mentes. Ellos podrían conocerme de esta manera: «Mirad a este hombre de clan: a pesar de que él haya renunciado a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar por fe, todavía está empañado con malos y perjudiciales estados mentales». También hay deidades con poderes espirituales y ojo divino que conocen las mentes de los demás. Ellos pueden ver cosas distantes pero no pueden ser vistos aún permaneciendo cerca; conocen las mentes [de otros] con sus propias mentes. Ellos también podrían conocerme de esta manera: «Mirad a este hombre del clan: a pesar de que él haya renunciado a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar por fe, todavía está empañado con malos y perjudiciales estados mentales»’. Y entonces él reflexiona de esta manera: ‘He de hacer surgir en mí la energía sin flaquear, he de hacer surgir en mí la atención consciente sin confusión; mi cuerpo estará tranquilo sin disturbios; mi mente estará concentrada y unificada’. Habiendo tomado el mundo como su propia autoridad, abandona los perjudiciales estados mentales y desarrolla los beneficiosos estados mentales; abandona lo que es reprochable y desarrolla lo que es irreprochable; se mantiene a sí mismo en la pureza. Esto se llama, monjes, el mundo como autoridad.

“Y, ¿cómo es, monjes, el Dhamma como autoridad? He aquí, monjes, habiendo ido al bosque, al pie de un árbol o a una choza vacía, el monje reflexiona de esta manera: ‘Yo no renuncié a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar en aras de conseguir el hábito, la comida de las limosnas o alojamiento; tampoco en aras de llegar a ser esto o aquello; más bien [lo hice con este pensamiento]: estoy inmerso en el nacimiento, la vejez y la muerte; también en el dolor, lamento, pena, abatimiento y angustia. Estoy inmerso en la insatisfacción y afligido por la insatisfacción. Tal vez, puede ser discernido algún fin de todo este montón de insatisfacción. El Dhamma está bien expuesto por el Bienaventurado, está directamente visible, inmediato, que invita a uno a mirar y ver, es aplicable y personalmente experimentable por el sabio. He aquí, hay otros monjes compañeros míos que conocen y ven. Como alguien que renunció a la vida hogareña para asumir el estilo de vida sin hogar en este bien expuesto Dhamma y Disciplina, no sería apropiado para mí ser perezoso y negligente’. Y entonces él reflexiona de esta manera: ‘He de hacer surgir en mí la energía sin flaquear, he de hacer surgir en mí la atención consciente sin confusión; mi cuerpo estará tranquilo sin disturbios; mi mente estará concentrada y unificada’. Habiendo tomado el Dhamma como su propia autoridad, abandona los perjudiciales estados mentales y desarrolla los beneficiosos estados mentales; abandona lo que es reprochable y desarrolla lo que es irreprochable; se mantiene a sí mismo en la pureza. Esto se llama, monjes, el Dhamma como autoridad.

“Estas son, monjes, las tres autoridades”.

Para alguien que realiza una mala acción
no existe lugar llamado “oculto”.
El yo dentro de ti sabe, oh persona,
si algo es verdadero o falso.
Realmente, señor, Usted es el testigo
de despreciar su buen yo;
de ocultar a su mal yo
que existe dentro de Usted.
Los devas y el Tathagata miran al tonto
actuando incorrectamente en el mundo.
Por eso, uno debería ir atentamente consciente,
tomándose a uno mismo como autoridad,
siendo alerta y meditando, tomar al mundo como autoridad;
y yendo de acuerdo con el Dhamma,
tomar al Dhamma como autoridad.
Verdaderamente, esforzándose a sí mismo, el sabio nunca declina.
Habiendo vencido al Mara
y superado la muerte,
este esforzado ha terminado con el nacimiento.
Semejante sabio y culto, conocedor del mundo,
con nada se identifica.

“Tīṇimāni, bhikkhave, ādhipateyyāni. Katamāni tīṇi? Attādhipateyyaṁ, lokādhipateyyaṁ, dhammādhipateyyaṁ.

“Tīṇimāni, bhikkhave, ādhipateyyāni.
Katamāni tīṇi?
Attādhipateyyaṁ, lokādhipateyyaṁ, dhammādhipateyyaṁ.

“Tīṇimāni, bhikkhave, ādhipateyyāni. Katamāni tīṇi? Attādhipateyyaṁ, lokādhipateyyaṁ, dhammādhipateyyaṁ.

Katamañca, bhikkhave, attādhipateyyaṁ? Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati: ‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto. Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethāti. Ahañceva kho pana yādisake kāme ohāya agārasmā anagāriyaṁ pabbajito tādisake vā kāme pariyeseyyaṁ tato vā pāpiṭṭhatare, na metaṁ patirūpan’ti. *yādisake → yādisake vā (bj, pts1ed, mr) | vā → ca (mr) | vā → ca (mr)So iti paṭisañcikkhati: ‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti. So attānaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, attādhipateyyaṁ.

Katamañca, bhikkhave, attādhipateyyaṁ?
Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati:
‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito.
Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito.
Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto.
Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethāti.
Ahañceva kho pana yādisake kāme ohāya agārasmā anagāriyaṁ pabbajito tādisake vā kāme pariyeseyyaṁ tato vā pāpiṭṭhatare, na metaṁ patirūpan’ti. *yādisake → yādisake vā (bj, pts1ed, mr) | vā → ca (mr) | vā → ca (mr)
So iti paṭisañcikkhati:
‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti.
So attānaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati.
Idaṁ vuccati, bhikkhave, attādhipateyyaṁ.

Katamañca, bhikkhave, attādhipateyyaṁ? Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati: ‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto. Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethāti. Ahañceva kho pana yādisake kāme ohāya agārasmā anagāriyaṁ pabbajito tādisake vā kāme pariyeseyyaṁ tato vā pāpiṭṭhatare, na metaṁ patirūpan’ti. *yādisake → yādisake vā (bj, pts1ed, mr) | vā → ca (mr) | vā → ca (mr)So iti paṭisañcikkhati: ‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti. So attānaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, attādhipateyyaṁ.

Katamañca, bhikkhave, lokādhipateyyaṁ? Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati: ‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto. Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethā’ti. Ahañceva kho pana evaṁ pabbajito samāno kāmavitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, byāpādavitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, vihiṁsāvitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, mahā kho panāyaṁ lokasannivāso. Mahantasmiṁ kho pana lokasannivāse santi samaṇabrāhmaṇā iddhimanto dibbacakkhukā paracittaviduno. Te dūratopi passanti, āsannāpi na dissanti, cetasāpi cittaṁ pajānanti. *pajānanti → jānanti (pts1ed, mr)Tepi maṁ evaṁ jāneyyuṁ:

Katamañca, bhikkhave, lokādhipateyyaṁ?
Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati:
‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito.
Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito.
Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto.
Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethā’ti.
Ahañceva kho pana evaṁ pabbajito samāno kāmavitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, byāpādavitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, vihiṁsāvitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, mahā kho panāyaṁ lokasannivāso.
Mahantasmiṁ kho pana lokasannivāse santi samaṇabrāhmaṇā iddhimanto dibbacakkhukā paracittaviduno.
Te dūratopi passanti, āsannāpi na dissanti, cetasāpi cittaṁ pajānanti. *pajānanti → jānanti (pts1ed, mr)
Tepi maṁ evaṁ jāneyyuṁ:

Katamañca, bhikkhave, lokādhipateyyaṁ? Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati: ‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto. Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethā’ti. Ahañceva kho pana evaṁ pabbajito samāno kāmavitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, byāpādavitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, vihiṁsāvitakkaṁ vā vitakkeyyaṁ, mahā kho panāyaṁ lokasannivāso. Mahantasmiṁ kho pana lokasannivāse santi samaṇabrāhmaṇā iddhimanto dibbacakkhukā paracittaviduno. Te dūratopi passanti, āsannāpi na dissanti, cetasāpi cittaṁ pajānanti. *pajānanti → jānanti (pts1ed, mr)Tepi maṁ evaṁ jāneyyuṁ:

‘passatha, bho, imaṁ kulaputtaṁ saddhā agārasmā anagāriyaṁ pabbajito samāno vokiṇṇo viharati pāpakehi akusalehi dhammehī’ti. devatāpi kho santi iddhimantiniyo dibbacakkhukā paracittaviduniyo. Tā dūratopi passanti, āsannāpi na dissanti, cetasāpi cittaṁ jānanti. Tāpi maṁ evaṁ jāneyyuṁ:

‘passatha, bho, imaṁ kulaputtaṁ saddhā agārasmā anagāriyaṁ pabbajito samāno vokiṇṇo viharati pāpakehi akusalehi dhammehī’ti.
devatāpi kho santi iddhimantiniyo dibbacakkhukā paracittaviduniyo.
Tā dūratopi passanti, āsannāpi na dissanti, cetasāpi cittaṁ jānanti.
Tāpi maṁ evaṁ jāneyyuṁ:

‘passatha, bho, imaṁ kulaputtaṁ saddhā agārasmā anagāriyaṁ pabbajito samāno vokiṇṇo viharati pāpakehi akusalehi dhammehī’ti. devatāpi kho santi iddhimantiniyo dibbacakkhukā paracittaviduniyo. Tā dūratopi passanti, āsannāpi na dissanti, cetasāpi cittaṁ jānanti. Tāpi maṁ evaṁ jāneyyuṁ:

‘passatha, bho, imaṁ kulaputtaṁ saddhā agārasmā anagāriyaṁ pabbajito samāno vokiṇṇo viharati pāpakehi akusalehi dhammehī’ti. So iti paṭisañcikkhati: ‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti. So lokaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, lokādhipateyyaṁ.

‘passatha, bho, imaṁ kulaputtaṁ saddhā agārasmā anagāriyaṁ pabbajito samāno vokiṇṇo viharati pāpakehi akusalehi dhammehī’ti.
So iti paṭisañcikkhati:
‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti.
So lokaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati.
Idaṁ vuccati, bhikkhave, lokādhipateyyaṁ.

‘passatha, bho, imaṁ kulaputtaṁ saddhā agārasmā anagāriyaṁ pabbajito samāno vokiṇṇo viharati pāpakehi akusalehi dhammehī’ti. So iti paṭisañcikkhati: ‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti. So lokaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, lokādhipateyyaṁ.

Katamañca, bhikkhave, dhammādhipateyyaṁ? Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati: ‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto. Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethāti. Svākkhāto bhagavatā dhammo sandiṭṭhiko akāliko ehipassiko opaneyyiko paccattaṁ veditabbo viññūhīti. Santi kho pana me sabrahmacārī jānaṁ passaṁ viharanti. Ahañceva kho pana evaṁ svākkhāte dhammavinaye pabbajito samāno kusīto vihareyyaṁ pamatto, na metaṁ assa patirūpan’ti. So iti paṭisañcikkhati: ‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti. So dhammaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, dhammādhipateyyaṁ.

Katamañca, bhikkhave, dhammādhipateyyaṁ?
Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati:
‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito.
Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito.
Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto.
Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethāti.
Svākkhāto bhagavatā dhammo sandiṭṭhiko akāliko ehipassiko opaneyyiko paccattaṁ veditabbo viññūhīti.
Santi kho pana me sabrahmacārī jānaṁ passaṁ viharanti.
Ahañceva kho pana evaṁ svākkhāte dhammavinaye pabbajito samāno kusīto vihareyyaṁ pamatto, na metaṁ assa patirūpan’ti.
So iti paṭisañcikkhati:
‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti.
So dhammaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati.
Idaṁ vuccati, bhikkhave, dhammādhipateyyaṁ.

Katamañca, bhikkhave, dhammādhipateyyaṁ? Idha, bhikkhave, bhikkhu araññagato vā rukkhamūlagato vā suññāgāragato vā iti paṭisañcikkhati: ‘na kho panāhaṁ cīvarahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Na piṇḍapātahetu, na senāsanahetu, na itibhavābhavahetu agārasmā anagāriyaṁ pabbajito. Api ca khomhi otiṇṇo jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi, dukkhotiṇṇo dukkhapareto. Appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethāti. Svākkhāto bhagavatā dhammo sandiṭṭhiko akāliko ehipassiko opaneyyiko paccattaṁ veditabbo viññūhīti. Santi kho pana me sabrahmacārī jānaṁ passaṁ viharanti. Ahañceva kho pana evaṁ svākkhāte dhammavinaye pabbajito samāno kusīto vihareyyaṁ pamatto, na metaṁ assa patirūpan’ti. So iti paṭisañcikkhati: ‘āraddhaṁ kho pana me vīriyaṁ bhavissati asallīnaṁ, upaṭṭhitā sati asammuṭṭhā, passaddho kāyo asāraddho, samāhitaṁ cittaṁ ekaggan’ti. So dhammaṁyeva adhipatiṁ karitvā akusalaṁ pajahati, kusalaṁ bhāveti, sāvajjaṁ pajahati, anavajjaṁ bhāveti, suddhaṁ attānaṁ pariharati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, dhammādhipateyyaṁ.

Imāni kho, bhikkhave, tīṇi ādhipateyyānīti.

Imāni kho, bhikkhave, tīṇi ādhipateyyānīti.

Imāni kho, bhikkhave, tīṇi ādhipateyyānīti.

Natthi loke raho nāma, pāpakammaṁ pakubbato; Attā te purisa jānāti, saccaṁ vā yadi vā musā.

Natthi loke raho nāma,
pāpakammaṁ pakubbato;
Attā te purisa jānāti,
saccaṁ vā yadi vā musā.

Natthi loke raho nāma, pāpakammaṁ pakubbato; Attā te purisa jānāti, saccaṁ vā yadi vā musā.

Kalyāṇaṁ vata bho sakkhi, attānaṁ atimaññasi; Yo santaṁ attani pāpaṁ, attānaṁ parigūhasi.

Kalyāṇaṁ vata bho sakkhi,
attānaṁ atimaññasi;
Yo santaṁ attani pāpaṁ,
attānaṁ parigūhasi.

Kalyāṇaṁ vata bho sakkhi, attānaṁ atimaññasi; Yo santaṁ attani pāpaṁ, attānaṁ parigūhasi.

Passanti devā ca tathāgatā ca, Lokasmiṁ bālaṁ visamaṁ carantaṁ; Tasmā hi attādhipateyyako ca, *attādhipateyyako ca → attādhipako sato care (bj, sya-all, km, pts1ed)Lokādhipo ca nipako ca jhāyī; Dhammādhipo ca anudhammacārī, Na hīyati saccaparakkamo muni.

Passanti devā ca tathāgatā ca,
Lokasmiṁ bālaṁ visamaṁ carantaṁ;
Tasmā hi attādhipateyyako ca, *attādhipateyyako ca → attādhipako sato care (bj, sya-all, km, pts1ed)
Lokādhipo ca nipako ca jhāyī;
Dhammādhipo ca anudhammacārī,
Na hīyati saccaparakkamo muni.

Passanti devā ca tathāgatā ca, Lokasmiṁ bālaṁ visamaṁ carantaṁ; Tasmā hi attādhipateyyako ca, *attādhipateyyako ca → attādhipako sato care (bj, sya-all, km, pts1ed)Lokādhipo ca nipako ca jhāyī; Dhammādhipo ca anudhammacārī, Na hīyati saccaparakkamo muni.

Pasayha māraṁ abhibhuyya antakaṁ, Yo ca phusī jātikkhayaṁ padhānavā; So tādiso lokavidū sumedho, Sabbesu dhammesu atammayo munī”ti.

Pasayha māraṁ abhibhuyya antakaṁ,
Yo ca phusī jātikkhayaṁ padhānavā;
So tādiso lokavidū sumedho,
Sabbesu dhammesu atammayo munī”ti.

Pasayha māraṁ abhibhuyya antakaṁ, Yo ca phusī jātikkhayaṁ padhānavā; So tādiso lokavidū sumedho, Sabbesu dhammesu atammayo munī”ti.

Dasamaṁ.

Dasamaṁ.

Dasamaṁ.

Devadūtavaggo catuttho.

Devadūtavaggo catuttho.

Devadūtavaggo catuttho.

Tassuddānaṁ

Tassuddānaṁ

Tassuddānaṁ

Brahma ānanda sāriputto, Nidānaṁ hatthakena ca; Dūtā duve ca rājāno, Sukhumālādhipateyyena cāti.

Brahma ānanda sāriputto,
Nidānaṁ hatthakena ca;
Dūtā duve ca rājāno,
Sukhumālādhipateyyena cāti.

Brahma ānanda sāriputto, Nidānaṁ hatthakena ca; Dūtā duve ca rājāno, Sukhumālādhipateyyena cāti.

AnteriorUn estilo de vida delicadoAN 3.39·SukhumālasuttaLa crianza delicada de Siddhattha.SiguientePresenteAN 3.41·SammukhībhāvasuttaFactores para producir buen kamma.
Gestionar consentimiento

🍪 En KarunaPura usamos cookies para ofrecerte una experiencia más consciente y respetuosa.

Funcionales Siempre activo
Estas cookies son esenciales para el funcionamiento básico de la web y no se pueden desactivar.
Permiten recordar tus ajustes y preferencias para que tu experiencia sea más fluida.
El almacenamiento o acceso técnico es necesario para la finalidad legítima de almacenar preferencias no solicitadas por el abonado o usuario.
Estadísticas
El almacenamiento o acceso técnico que es utilizado exclusivamente con fines estadísticos. Nos ayudan a entender cómo se usa el sitio de forma anónima, para seguir mejorando.
Marketing
Se utilizan para ofrecer contenido personalizado y relevante según tu comportamiento de navegación.
  • Administrar opciones
  • Gestionar los servicios
  • Gestionar {vendor_count} proveedores
  • Leer más sobre estos propósitos
Ver preferencias
  • {title}
  • {title}
  • {title}