Esto he escuchado.
En una ocasión, el Venerable Ananda estaba morando en Kosambi, en el Parque de Ghosita. Entonces, cierta monja se dirigió a un hombre así:“Buen hombre, ve junto al maestro Ananda y, al llegar, póstrate a sus pies en mi nombre y dile: ‘Venerable Señor, la monja tal está gravemente enferma, apenada y dolorida. Ella se postra a los pies del maestro Ananda y dice: «Sería bueno que el maestro Ananda fuera a los cuartos de las monjas para visitarla por compasión a ella.»’”
Respondiendo: “Sí, noble señora”, el hombre se acercó junto al Venerable Ananda y, al llegar, lo saludó respetuosamente y sentó a un lado. Cuando ya estaba sentado ahí, se dirigió al Venerable Ananda con estas palabras:“Venerable Señor, la monja tal está gravemente enferma, apenada y dolorida. Ella se postra a los pies del maestro Ananda y dice: «Sería bueno que el maestro Ananda fuera a los cuartos de las monjas para visitarla por compasión a ella.»’”Y el Venerable Ananda aceptó en silencio.
Entonces, a la mañana siguiente, temprano, el Venerable Ananda se puso su hábito y, llevando su cuenco y el hábito exterior, se fue a los cuartos de las monjas. Y aquella monja vio al Venerable Ananda viniendo de lejos y, habiéndolo visto, se acostó en la cama y se cubrió el rostro.Entonces, el Venerable Ananda, al acercarse al sitio donde estaba la monja, se sentó en el asiento que estaba preparado para él. Una vez sentado ahí, se dirigió a la monja con estas palabras:
“Este cuerpo, hermana, llega a la existencia mediante el nutrimento y persiste dependiendo del nutrimento. Por eso, el nutrimento ha de ser abandonado.Además, hermana, este cuerpo llega a la existencia mediante la avidez y persiste dependiendo de la avidez. Por eso, la avidez ha de ser abandonada.Además, hermana, este cuerpo llega a la existencia mediante el engreimiento y persiste dependiendo del engreimiento. Por eso, el engreimiento ha de ser abandonado.Además, hermana, este cuerpo llega a la existencia mediante la relación sexual. Por eso, la relación sexual ha de ser abandonada. En cuanto a la relación sexual, el Bienaventurado declaró que el puente ha de ser quebrado.
“Se ha dicho, hermana, que ‘este cuerpo llega a la existencia mediante el nutrimento y persiste dependiendo del nutrimento. Por eso, el nutrimento ha de ser abandonado.' ¿En relación a qué se dijo esto? Este es el caso, hermana, del monje que, cuando toma la comida, lo hace considerándolo atentamente -no lo hace jugando, ni para embriagarse, ni para rellenar la panza, ni para embellecerse- sino simplemente para sobrevivir y dar continuidad a este cuerpo, para poner fin a las aflicciones y dar sustento a la vida santa, [pensando:] ‘de esta manera, voy a destruir las antiguas sensaciones [del hambre] y no voy a crear sensaciones nuevas. Voy a manterme a mi mismo irreprochable y viviré comfortablemente'. Entonces, algún tiempo después, estando [primero] dependiendo del nutrimento, abandona el nutrimento. Así que, cuando se ha dicho, hermana, que ‘este cuerpo llega a la existencia mediante el nutrimento y persiste dependiendo del nutrimento. Por eso, el nutrimento ha de ser abandonado', se lo ha dicho en relación a ésto.
“También se ha dicho, hermana, que ‘este cuerpo llega a la existencia mediante la avidez y persiste dependiendo de la avidez. Por eso, la avidez ha de ser abandonada.' ¿En relación a qué se dijo esto? Este es el caso, hermana, del monje que cuando escucha: ‘se dijo que el monje tal, al poner fin a sus corrupciones mentales aquí y ahora, ha entrado y permanece en la liberación mental y liberación mediante la sabiduría, libre de las corrupciones mentales, experimentándolo por sí mismo', se le ocurre el siguiente pensamiento: ‘tengo la esperanza, de que yo también, pondré fin a mis corrupciones mentales aquí y ahora, entraré y permaneceré en la liberación mental y liberación mediante la sabiduría, que seré libre de las corrupciones mentales y lo experimentaré por mi mismo'.Entonces, algún tiempo después, estando [primero] dependiendo de la avidez, abandona la avidez.Así que, cuando se ha dicho, hermana, que ‘este cuerpo llega a la existencia mediante la avidez y persiste dependiendo de la avidez. Por eso, la avidez ha de ser abandonada', se lo ha dicho en relación a ésto.
“También se ha dicho, hermana, que ‘este cuerpo llega a la existencia mediante el engreimiento y persiste dependiendo del engreimiento. Por eso, el engreimiento ha de ser abandonad.' ¿En relación a qué se dijo esto? Este es el caso, hermana, del monje que cuando escucha: ‘se dijo que el monje tal, al poner fin a sus corrupciones mentales aquí y ahora, ha entrado y permanece en la liberación mental y liberación mediante la sabiduría, libre de las corrupciones mentales, experimentándolo por sí mismo', se le ocurre el siguiente pensamiento: ‘se dijo que el monje tal, al poner fin a sus contaminaciones mentales aquí y ahora, ha entrado y permanece en la liberación mental y liberación mediante la sabiduría, libre de las corrupciones mentales, experimentándolo por sí mismo, luego, ¿por qué no yo también'.Entonces, algún tiempo después, estando [primero] dependiendo del engreimiento, abandona el engreimiento.Así que, cuando se ha dicho, hermana, que ‘este cuerpo llega a la existencia mediante el engreimiento y persiste dependiendo del engreimiento. Por eso, el engreimiento ha de ser abandonado', se lo ha dicho en relación a ésto.
También se ha dicho, hermana, que ‘este cuerpo llega a la existencia mediante la relación sexual. Por eso, la relación sexual ha de ser abandonada. En cuanto a la relación sexual, el Bienaventurado declaró que el puente ha de ser quebrado'.”
Entonces, la monja -levantándose de su cama, poniendo su hábito exterior sobre su hombro y postrándose delante del Vnerable Ananda- dijo:
“ La transgresión pesa sobre mí, Venerable Señor, que fui demasiado tonta, con la mente demasiado confundida y he actuado perjudicialmente de esta manera. Que el maestro Ananda acepte esta confesión mía de haber cometido semejante acto y la promesa de contenerme en esto en el futuro”.
“ Sí, hermana, la transgresión pesa sobre ti, que fuiste demasiado tonta, con la mente demasiado confundida y has actuado perjudicialmente de esta manera. Pero, siendo que has visto tu transgresión como tal y te rectificarse de acuerdo al Dhamma, nosotros aceptamos tu confesión. En eso consiste, hermana, el crecimiento en este Dhamma y Disciplina de los nobles: en ver la transgreción como tal, rectificarse de acuerdo al Dhamma y prometer contenerse en el futuro”.
Esto fue lo que el Venerable Ananda dijo y la monja se alegró y se deleitó en las palabras del Venerable Ananda.
Evaṁ me sutaṁ—ekaṁ samayaṁ āyasmā ānando kosambiyaṁ viharati ghositārāme.
ekaṁ samayaṁ āyasmā ānando kosambiyaṁ viharati ghositārāme.
Evaṁ me sutaṁ—ekaṁ samayaṁ āyasmā ānando kosambiyaṁ viharati ghositārāme.
Atha kho aññatarā bhikkhunī aññataraṁ purisaṁ āmantesi: “ehi tvaṁ, ambho purisa, yenayyo ānando tenupasaṅkama; upasaṅkamitvā mama vacanena ayyassa ānandassa pāde sirasā vanda: ‘itthannāmā, bhante, bhikkhunī ābādhikinī dukkhitā bāḷhagilānā. Sā ayyassa ānandassa pāde sirasā vandatī’ti. Evañca vadehi: ‘sādhu kira, bhante, ayyo ānando yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkamatu anukampaṁ upādāyā’”ti.
Atha kho aññatarā bhikkhunī aññataraṁ purisaṁ āmantesi:
“ehi tvaṁ, ambho purisa, yenayyo ānando tenupasaṅkama; upasaṅkamitvā mama vacanena ayyassa ānandassa pāde sirasā vanda:
‘itthannāmā, bhante, bhikkhunī ābādhikinī dukkhitā bāḷhagilānā.
Sā ayyassa ānandassa pāde sirasā vandatī’ti. Evañca vadehi:
‘sādhu kira, bhante, ayyo ānando yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkamatu anukampaṁ upādāyā’”ti.
Atha kho aññatarā bhikkhunī aññataraṁ purisaṁ āmantesi: “ehi tvaṁ, ambho purisa, yenayyo ānando tenupasaṅkama; upasaṅkamitvā mama vacanena ayyassa ānandassa pāde sirasā vanda: ‘itthannāmā, bhante, bhikkhunī ābādhikinī dukkhitā bāḷhagilānā. Sā ayyassa ānandassa pāde sirasā vandatī’ti. Evañca vadehi: ‘sādhu kira, bhante, ayyo ānando yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkamatu anukampaṁ upādāyā’”ti.
“Evaṁ, ayye”ti kho so puriso tassā bhikkhuniyā paṭissutvā yenāyasmā ānando tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṁ ānandaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho so puriso āyasmantaṁ ānandaṁ etadavoca: “Itthannāmā, bhante, bhikkhunī ābādhikinī dukkhitā bāḷhagilānā. Sā āyasmato ānandassa pāde sirasā vandati, evañca vadeti: ‘sādhu kira, bhante, āyasmā ānando yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkamatu anukampaṁ upādāyā’”ti. Adhivāsesi kho āyasmā ānando tuṇhībhāvena.
“Evaṁ, ayye”ti kho so puriso tassā bhikkhuniyā paṭissutvā yenāyasmā ānando tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṁ ānandaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho so puriso āyasmantaṁ ānandaṁ etadavoca:
“Itthannāmā, bhante, bhikkhunī ābādhikinī dukkhitā bāḷhagilānā.
Sā āyasmato ānandassa pāde sirasā vandati, evañca vadeti:
‘sādhu kira, bhante, āyasmā ānando yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkamatu anukampaṁ upādāyā’”ti.
Adhivāsesi kho āyasmā ānando tuṇhībhāvena.
“Evaṁ, ayye”ti kho so puriso tassā bhikkhuniyā paṭissutvā yenāyasmā ānando tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṁ ānandaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho so puriso āyasmantaṁ ānandaṁ etadavoca: “Itthannāmā, bhante, bhikkhunī ābādhikinī dukkhitā bāḷhagilānā. Sā āyasmato ānandassa pāde sirasā vandati, evañca vadeti: ‘sādhu kira, bhante, āyasmā ānando yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkamatu anukampaṁ upādāyā’”ti. Adhivāsesi kho āyasmā ānando tuṇhībhāvena.
Atha kho āyasmā ānando nivāsetvā pattacīvaramādāya yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkami. Addasā kho sā bhikkhunī āyasmantaṁ ānandaṁ dūratova āgacchantaṁ. Disvā sasīsaṁ pārupitvā mañcake nipajji. Atha kho āyasmā ānando yena sā bhikkhunī tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā paññatte āsane nisīdi. Nisajja kho āyasmā ānando taṁ bhikkhuniṁ etadavoca:
Atha kho āyasmā ānando nivāsetvā pattacīvaramādāya yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkami.
Addasā kho sā bhikkhunī āyasmantaṁ ānandaṁ dūratova āgacchantaṁ.
Disvā sasīsaṁ pārupitvā mañcake nipajji.
Atha kho āyasmā ānando yena sā bhikkhunī tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā paññatte āsane nisīdi. Nisajja kho āyasmā ānando taṁ bhikkhuniṁ etadavoca:
Atha kho āyasmā ānando nivāsetvā pattacīvaramādāya yena bhikkhunupassayo yena sā bhikkhunī tenupasaṅkami. Addasā kho sā bhikkhunī āyasmantaṁ ānandaṁ dūratova āgacchantaṁ. Disvā sasīsaṁ pārupitvā mañcake nipajji. Atha kho āyasmā ānando yena sā bhikkhunī tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā paññatte āsane nisīdi. Nisajja kho āyasmā ānando taṁ bhikkhuniṁ etadavoca:
“Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya. Āhāro pahātabbo. Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya. Taṇhā pahātabbā. Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo mānaṁ nissāya. Māno pahātabbo. Methunasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo. Methune ca setughāto vutto bhagavatā.
“Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya.
Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya.
Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo mānaṁ nissāya.
Methunasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo.
Methune ca setughāto vutto bhagavatā.
“Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya. Āhāro pahātabbo. Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya. Taṇhā pahātabbā. Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo mānaṁ nissāya. Māno pahātabbo. Methunasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo. Methune ca setughāto vutto bhagavatā.
‘Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya. Āhāro pahātabbo’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ. Kiñcetaṁ paṭicca vuttaṁ? Idha, bhagini, bhikkhu paṭisaṅkhā yoniso āhāraṁ āhāreti: ‘neva davāya na madāya na maṇḍanāya na vibhūsanāya, yāvadeva imassa kāyassa ṭhitiyā yāpanāya vihiṁsūparatiyā brahmacariyānuggahāya. Iti purāṇañca vedanaṁ paṭihaṅkhāmi, navañca vedanaṁ na uppādessāmi. Yātrā ca me bhavissati anavajjatā ca phāsuvihāro cā’ti. So aparena samayena āhāraṁ nissāya āhāraṁ pajahati. ‘Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya āhāro pahātabbo’ti, iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya.
Āhāro pahātabbo’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ.
Idha, bhagini, bhikkhu paṭisaṅkhā yoniso āhāraṁ āhāreti:
‘neva davāya na madāya na maṇḍanāya na vibhūsanāya, yāvadeva imassa kāyassa ṭhitiyā yāpanāya vihiṁsūparatiyā brahmacariyānuggahāya. Iti purāṇañca vedanaṁ paṭihaṅkhāmi, navañca vedanaṁ na uppādessāmi. Yātrā ca me bhavissati anavajjatā ca phāsuvihāro cā’ti.
So aparena samayena āhāraṁ nissāya āhāraṁ pajahati.
‘Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya āhāro pahātabbo’ti,
iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya. Āhāro pahātabbo’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ. Kiñcetaṁ paṭicca vuttaṁ? Idha, bhagini, bhikkhu paṭisaṅkhā yoniso āhāraṁ āhāreti: ‘neva davāya na madāya na maṇḍanāya na vibhūsanāya, yāvadeva imassa kāyassa ṭhitiyā yāpanāya vihiṁsūparatiyā brahmacariyānuggahāya. Iti purāṇañca vedanaṁ paṭihaṅkhāmi, navañca vedanaṁ na uppādessāmi. Yātrā ca me bhavissati anavajjatā ca phāsuvihāro cā’ti. So aparena samayena āhāraṁ nissāya āhāraṁ pajahati. ‘Āhārasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo āhāraṁ nissāya āhāro pahātabbo’ti, iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya. Taṇhā pahātabbā’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ. Kiñcetaṁ paṭicca vuttaṁ? Idha, bhagini, bhikkhu suṇāti: ‘itthannāmo kira bhikkhu āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharatī’ti. Tassa evaṁ hoti: ‘kudāssu nāma ahampi āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharissāmī’ti. So aparena samayena taṇhaṁ nissāya taṇhaṁ pajahati. ‘Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya taṇhā pahātabbā’ti, iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya.
Taṇhā pahātabbā’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ.
Idha, bhagini, bhikkhu suṇāti:
‘itthannāmo kira bhikkhu āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharatī’ti.
‘kudāssu nāma ahampi āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharissāmī’ti.
So aparena samayena taṇhaṁ nissāya taṇhaṁ pajahati.
‘Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya taṇhā pahātabbā’ti,
iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya. Taṇhā pahātabbā’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ. Kiñcetaṁ paṭicca vuttaṁ? Idha, bhagini, bhikkhu suṇāti: ‘itthannāmo kira bhikkhu āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharatī’ti. Tassa evaṁ hoti: ‘kudāssu nāma ahampi āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharissāmī’ti. So aparena samayena taṇhaṁ nissāya taṇhaṁ pajahati. ‘Taṇhāsambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo taṇhaṁ nissāya taṇhā pahātabbā’ti, iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo mānaṁ nissāya. Māno pahātabbo’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ. Kiñcetaṁ paṭicca vuttaṁ? Idha, bhagini, bhikkhu suṇāti: ‘itthannāmo kira bhikkhu āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharatī’ti. Tassa evaṁ hoti: ‘so hi nāma āyasmā āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharissati; kimaṅgaṁ panāhan’ti. *kimaṅgaṁ → kimaṅga (bj, pts1ed)So aparena samayena mānaṁ nissāya mānaṁ pajahati. ‘Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo, mānaṁ nissāya māno pahātabbo’ti, iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo mānaṁ nissāya.
Māno pahātabbo’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ.
Idha, bhagini, bhikkhu suṇāti:
‘itthannāmo kira bhikkhu āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharatī’ti.
‘so hi nāma āyasmā āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharissati;
kimaṅgaṁ panāhan’ti. *kimaṅgaṁ → kimaṅga (bj, pts1ed)
So aparena samayena mānaṁ nissāya mānaṁ pajahati.
‘Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo, mānaṁ nissāya māno pahātabbo’ti,
iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
‘Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo mānaṁ nissāya. Māno pahātabbo’ti, iti kho panetaṁ vuttaṁ. Kiñcetaṁ paṭicca vuttaṁ? Idha, bhagini, bhikkhu suṇāti: ‘itthannāmo kira bhikkhu āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharatī’ti. Tassa evaṁ hoti: ‘so hi nāma āyasmā āsavānaṁ khayā anāsavaṁ cetovimuttiṁ paññāvimuttiṁ diṭṭheva dhamme sayaṁ abhiññā sacchikatvā upasampajja viharissati; kimaṅgaṁ panāhan’ti. *kimaṅgaṁ → kimaṅga (bj, pts1ed)So aparena samayena mānaṁ nissāya mānaṁ pajahati. ‘Mānasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo, mānaṁ nissāya māno pahātabbo’ti, iti yaṁ taṁ vuttaṁ idametaṁ paṭicca vuttaṁ.
Methunasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo. Methune ca setughāto vutto bhagavatā”ti.
Methunasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo.
Methune ca setughāto vutto bhagavatā”ti.
Methunasambhūto ayaṁ, bhagini, kāyo. Methune ca setughāto vutto bhagavatā”ti.
Atha kho sā bhikkhunī mañcakā vuṭṭhahitvā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā āyasmato ānandassa pādesu sirasā nipatitvā āyasmantaṁ ānandaṁ etadavoca: “accayo maṁ, bhante, accagamā, yathābālaṁ yathāmūḷhaṁ yathāakusalaṁ, yāhaṁ evamakāsiṁ. Tassā me, bhante, ayyo ānando accayaṁ accayato paṭiggaṇhātu, āyatiṁ saṁvarāyā”ti.
Atha kho sā bhikkhunī mañcakā vuṭṭhahitvā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā āyasmato ānandassa pādesu sirasā nipatitvā āyasmantaṁ ānandaṁ etadavoca:
“accayo maṁ, bhante, accagamā, yathābālaṁ yathāmūḷhaṁ yathāakusalaṁ, yāhaṁ evamakāsiṁ.
Tassā me, bhante, ayyo ānando accayaṁ accayato paṭiggaṇhātu, āyatiṁ saṁvarāyā”ti.
Atha kho sā bhikkhunī mañcakā vuṭṭhahitvā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā āyasmato ānandassa pādesu sirasā nipatitvā āyasmantaṁ ānandaṁ etadavoca: “accayo maṁ, bhante, accagamā, yathābālaṁ yathāmūḷhaṁ yathāakusalaṁ, yāhaṁ evamakāsiṁ. Tassā me, bhante, ayyo ānando accayaṁ accayato paṭiggaṇhātu, āyatiṁ saṁvarāyā”ti.
“Taggha taṁ, bhagini, accayo accagamā, yathābālaṁ yathāmūḷhaṁ yathāakusalaṁ, yā tvaṁ evamakāsi. *Taggha taṁ → taggha tvaṁ (pts1ed, mr)Yato ca kho tvaṁ, bhagini, accayaṁ accayato disvā yathādhammaṁ paṭikarosi, taṁ te mayaṁ paṭiggaṇhāma. Vuddhi hesā, bhagini, ariyassa vinaye yo accayaṁ accayato disvā yathādhammaṁ paṭikaroti āyatiṁ saṁvaraṁ āpajjatī”ti.
“Taggha taṁ, bhagini, accayo accagamā, yathābālaṁ yathāmūḷhaṁ yathāakusalaṁ, yā tvaṁ evamakāsi. *Taggha taṁ → taggha tvaṁ (pts1ed, mr)
Yato ca kho tvaṁ, bhagini, accayaṁ accayato disvā yathādhammaṁ paṭikarosi, taṁ te mayaṁ paṭiggaṇhāma.
Vuddhi hesā, bhagini, ariyassa vinaye yo accayaṁ accayato disvā yathādhammaṁ paṭikaroti āyatiṁ saṁvaraṁ āpajjatī”ti.
“Taggha taṁ, bhagini, accayo accagamā, yathābālaṁ yathāmūḷhaṁ yathāakusalaṁ, yā tvaṁ evamakāsi. *Taggha taṁ → taggha tvaṁ (pts1ed, mr)Yato ca kho tvaṁ, bhagini, accayaṁ accayato disvā yathādhammaṁ paṭikarosi, taṁ te mayaṁ paṭiggaṇhāma. Vuddhi hesā, bhagini, ariyassa vinaye yo accayaṁ accayato disvā yathādhammaṁ paṭikaroti āyatiṁ saṁvaraṁ āpajjatī”ti.