Això fou pronunciat pel Benaventurat, pronunciat per l’Arahant, així ho he escoltat: “Per a qui coneix i veu, monjos, jo dic que existeix la destrucció de les màcules, no per a qui no coneix ni veu. Però per a qui coneix i veu quina cosa existeix la destrucció de les màcules? Per a qui coneix i veu, ‘Això és el sofriment,’ existeix la destrucció de les màcules. Per a qui coneix i veu, ‘Això és l’origen del sofriment,’ existeix la destrucció de les màcules. Per a qui coneix i veu, ‘Això és la cessació del sofriment,’ existeix la destrucció de les màcules i per qui coneix i veu, ‘Això és el camí que condueix a la cessació del sofriment,’ existeix la destrucció de les màcules. És d’aquesta manera, monjos, que per a qui coneix i veu existeix la destrucció de les màcules.”
“Per a un aprenent que s’està instruint
En conformitat amb el camí directe,
El coneixement de la destrucció sorgeix en primer lloc,
I el coneixement final el segueix immediatament.”
“Per a aquell alliberat mitjançant el coneixement final,
El coneixement més elevat de la llibertat,
Allà sorgeix el coneixement de la destrucció:
‘D’aquesta manera les cadenes s’han destruït.’”
“Certament, ni per una persona mandrosa
Ni per un neci sense comprensió
El Nirvana pot ser assolit,
L’alliberament de tots els llaços mundans.”
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
“Jānatohaṁ, bhikkhave, passato āsavānaṁ khayaṁ vadāmi, no ajānato no apassato. Kiñca, bhikkhave, jānato, kiṁ passato āsavānaṁ khayo hoti? Idaṁ dukkhanti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhasamudayoti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhanirodhoti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhanirodhagāminī paṭipadāti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Evaṁ kho, bhikkhave, jānato evaṁ passato āsavānaṁ khayo hotī”ti.
“Jānatohaṁ, bhikkhave, passato āsavānaṁ khayaṁ vadāmi, no ajānato no apassato.
Kiñca, bhikkhave, jānato, kiṁ passato āsavānaṁ khayo hoti?
Idaṁ dukkhanti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhasamudayoti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhanirodhoti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhanirodhagāminī paṭipadāti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti.
Evaṁ kho, bhikkhave, jānato evaṁ passato āsavānaṁ khayo hotī”ti.
“Jānatohaṁ, bhikkhave, passato āsavānaṁ khayaṁ vadāmi, no ajānato no apassato. Kiñca, bhikkhave, jānato, kiṁ passato āsavānaṁ khayo hoti? Idaṁ dukkhanti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhasamudayoti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhanirodhoti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Ayaṁ dukkhanirodhagāminī paṭipadāti, bhikkhave, jānato passato āsavānaṁ khayo hoti. Evaṁ kho, bhikkhave, jānato evaṁ passato āsavānaṁ khayo hotī”ti.
Etamatthaṁ bhagavā avoca. Tatthetaṁ iti vuccati:
Etamatthaṁ bhagavā avoca.
Etamatthaṁ bhagavā avoca. Tatthetaṁ iti vuccati:
“Sekhassa sikkhamānassa, ujumaggānusārino; Khayasmiṁ paṭhamaṁ ñāṇaṁ, tato aññā anantarā.
Khayasmiṁ paṭhamaṁ ñāṇaṁ,
“Sekhassa sikkhamānassa, ujumaggānusārino; Khayasmiṁ paṭhamaṁ ñāṇaṁ, tato aññā anantarā.
Tato aññāvimuttassa, vimuttiñāṇamuttamaṁ; Uppajjati khaye ñāṇaṁ, khīṇā saṁyojanā iti.
Tato aññāvimuttassa, vimuttiñāṇamuttamaṁ; Uppajjati khaye ñāṇaṁ, khīṇā saṁyojanā iti.
Na tvevidaṁ kusītena, bālenamavijānatā; Nibbānaṁ adhigantabbaṁ, sabbaganthappamocanan”ti.
sabbaganthappamocanan”ti.
Na tvevidaṁ kusītena, bālenamavijānatā; Nibbānaṁ adhigantabbaṁ, sabbaganthappamocanan”ti.
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.