PTS vp En 253 PTS cs 33 ‘Venerable Nāgasena, the Blessed One said: “If, O Bhikkhus, any one should speak in praise of me, or of our religion (Dhamma), or of the Order, you should not thereupon indulge in joy, or delight, or exultation of mind “. And on the other hand the Tathāgata was so delighted, and pleased, and exultant at the deserved praise bestowed on him by Sela the Brahman, that he still further magnified his own goodness in that he said:
“A king am I, Sela, the king supreme
Of righteousness. The royal chariot wheel
In righteousness do I set rolling on—
That wheel that no one can turn back again!”
Now if the passage first quoted be right then must the second be wrong, but if that be right then must the first be wrong. This too is a double-edged problem now put to you, and you have to solve it.’
PTS cs 34 PTS vp Pali 184 ‘Both your quotations, O king, are correct. But the first passage was spoken by the Blessed One with the intention of setting forth truthfully, exactly, in accordance with reality, and fact, and PTS vp En 254 sense, the real nature, and essence, and characteristic marks of the Dhamma. And the second passage was not spoken for the sake of gain or fame, nor out of party spirit, nor in the lust of winning over men to become his followers. But it was in mercy and love, and with the welfare of others in view, conscious that thereby three hundred young Brahmans would attain to the knowledge of the truth, that he said: “A king am I, Sela, the king supreme of righteousness.”’
‘Very good, Nāgasena! That is so, and I accept it as you say.’
Here ends the problem as to exultation of mind.
10. Vaṇṇabhaṇanapañha
10. Vaṇṇabhaṇanapañha
“Bhante nāgasena, bhāsitampetaṁ bhagavatā—‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā, saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti puna ca tathāgato selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesi—
“Bhante nāgasena, bhāsitampetaṁ bhagavatā—
‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā, saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti puna ca tathāgato selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesi—
“Bhante nāgasena, bhāsitampetaṁ bhagavatā—‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā, saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti puna ca tathāgato selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesi—
‘Rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro; Dhammena cakkaṁ vattemi, cakkaṁ appaṭivattiyan’ti.
cakkaṁ appaṭivattiyan’ti.
‘Rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro; Dhammena cakkaṁ vattemi, cakkaṁ appaṭivattiyan’ti.
Yadi, bhante nāgasena, bhagavatā bhaṇitaṁ—‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti, tena hi selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesīti yaṁ vacanaṁ, taṁ micchā. Yadi selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesi, tena hi ‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti tampi vacanaṁ micchā. Ayampi ubhato koṭiko pañho tavānuppatto, so tayā nibbāhitabbo”ti.
Yadi, bhante nāgasena, bhagavatā bhaṇitaṁ—
‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti, tena hi selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesīti yaṁ vacanaṁ, taṁ micchā.
Yadi selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesi, tena hi ‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti tampi vacanaṁ micchā.
Ayampi ubhato koṭiko pañho tavānuppatto, so tayā nibbāhitabbo”ti.
Yadi, bhante nāgasena, bhagavatā bhaṇitaṁ—‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti, tena hi selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesīti yaṁ vacanaṁ, taṁ micchā. Yadi selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne ānandito sumano uppilāvito bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittesi, tena hi ‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti tampi vacanaṁ micchā. Ayampi ubhato koṭiko pañho tavānuppatto, so tayā nibbāhitabbo”ti.
“Bhāsitampetaṁ, mahārāja, bhagavatā—‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti. Selassa ca brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittitaṁ—
“Bhāsitampetaṁ, mahārāja, bhagavatā—
‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti.
Selassa ca brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittitaṁ—
“Bhāsitampetaṁ, mahārāja, bhagavatā—‘mamaṁ vā, bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti. Selassa ca brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittitaṁ—
‘Rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro; Dhammena cakkaṁ vattemi, cakkaṁ appaṭivattiyan’ti.
cakkaṁ appaṭivattiyan’ti.
‘Rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro; Dhammena cakkaṁ vattemi, cakkaṁ appaṭivattiyan’ti.
Paṭhamaṁ, mahārāja, bhagavatā dhammassa sabhāvasarasalakkhaṇaṁ sabhāvaṁ avitathaṁ bhūtaṁ tacchaṁ tathatthaṁ paridīpayamānena bhaṇitaṁ—‘mamaṁ vā bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti. Yaṁ pana bhagavatā selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittitaṁ—‘rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro’ti taṁ na lābhahetu, na yasahetu, na attahetu, na pakkhahetu, na antevāsikamyatāya, atha kho anukampāya kāruññena hitavasena evaṁ imassa dhammābhisamayo bhavissati tiṇṇañca māṇavakasatānanti, evaṁ bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ bhaṇitaṁ—‘rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro’”ti. “Sādhu, bhante nāgasena, evametaṁ tathā sampaṭicchāmī”ti.
Paṭhamaṁ, mahārāja, bhagavatā dhammassa sabhāvasarasalakkhaṇaṁ sabhāvaṁ avitathaṁ bhūtaṁ tacchaṁ tathatthaṁ paridīpayamānena bhaṇitaṁ—
‘mamaṁ vā bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti.
Yaṁ pana bhagavatā selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittitaṁ—
‘rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro’ti taṁ na lābhahetu, na yasahetu, na attahetu, na pakkhahetu, na antevāsikamyatāya, atha kho anukampāya kāruññena hitavasena evaṁ imassa dhammābhisamayo bhavissati tiṇṇañca māṇavakasatānanti, evaṁ bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ bhaṇitaṁ—
‘rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro’”ti.
“Sādhu, bhante nāgasena, evametaṁ tathā sampaṭicchāmī”ti.
Paṭhamaṁ, mahārāja, bhagavatā dhammassa sabhāvasarasalakkhaṇaṁ sabhāvaṁ avitathaṁ bhūtaṁ tacchaṁ tathatthaṁ paridīpayamānena bhaṇitaṁ—‘mamaṁ vā bhikkhave, pare vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, dhammassa vā saṅghassa vā vaṇṇaṁ bhāseyyuṁ, tatra tumhehi na ānando, na somanassaṁ, na cetaso uppilāvitattaṁ karaṇīyan’ti. Yaṁ pana bhagavatā selassa brāhmaṇassa yathābhucce vaṇṇe bhaññamāne bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ pakittitaṁ—‘rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro’ti taṁ na lābhahetu, na yasahetu, na attahetu, na pakkhahetu, na antevāsikamyatāya, atha kho anukampāya kāruññena hitavasena evaṁ imassa dhammābhisamayo bhavissati tiṇṇañca māṇavakasatānanti, evaṁ bhiyyo uttariṁ sakaguṇaṁ bhaṇitaṁ—‘rājāhamasmi selāti, dhammarājā anuttaro’”ti. “Sādhu, bhante nāgasena, evametaṁ tathā sampaṭicchāmī”ti.
Vaṇṇabhaṇanapañho dasamo.
Vaṇṇabhaṇanapañho dasamo.
Vaṇṇabhaṇanapañho dasamo.