PTS cs 17 ‘Venerable Nāgasena, that one quality of the sailor which you say he ought to take, which is it?’
‘Just as the sailor on board ship, O king, thinks thus: “I am a hireling, and am working for my wage on board this ship. By means of this ship is it that I get food and clothing. I must not be lazy, but zealously navigate the ship;” just so, O king, should the strenuous Bhikshu, earnest in effort, think thus: “Gaining a thorough knowledge of this body of mine, put together of the four elements, continuously and unceasingly will I be self-possessed in mindfulness and thoughtfulness, and tranquil and peaceful will exert myself to be set free from births, old age, disease, and death, grief, lamentation, sorrow, suffering, and despair.” This, O king, is the one quality of the sailor he ought to have. For it was said, O king, by Sāriputta, the Elder, the Commander of the Faith:
“Understand what the body is, realise that again and again,
Seeing the nature of the body, put an end to grief.”’
“Bhante nāgasena, ‘kammakārassa ekaṁ aṅgaṁ gahetabban’ti yaṁ vadesi, katamaṁ taṁ ekaṁ aṅgaṁ gahetabban”ti?*kammakārassa → kammakarassa (bj, maku, pts-vp-pli1)“Yathā, mahārāja, kammakāro evaṁ cintayati ‘bhatako ahaṁ imāya nāvāya kammaṁ karomi, imāyāhaṁ nāvāya vāhasā bhattavetanaṁ labhāmi, na me pamādo karaṇīyo, appamādena me ayaṁ nāvā vāhetabbā’ti; evameva kho, mahārāja, yoginā yogāvacarena evaṁ cintayitabbaṁ ‘imaṁ kho ahaṁ cātumahābhūtikaṁ kāyaṁ sammasanto satataṁ samitaṁ appamatto upaṭṭhitassati sato sampajāno samāhito ekaggacitto jātijarābyādhimaraṇasokaparidevadukkhadomanassupāyāsehi parimuccissāmīti appamādo me karaṇīyo’ti. Idaṁ, mahārāja, kammakārassa ekaṁ aṅgaṁ gahetabbaṁ. Bhāsitampetaṁ, mahārāja, therena sāriputtena dhammasenāpatinā—
“Bhante nāgasena, ‘kammakārassa ekaṁ aṅgaṁ gahetabban’ti yaṁ vadesi, katamaṁ taṁ ekaṁ aṅgaṁ gahetabban”ti?*kammakārassa → kammakarassa (bj, maku, pts-vp-pli1)
“Yathā, mahārāja, kammakāro evaṁ cintayati ‘bhatako ahaṁ imāya nāvāya kammaṁ karomi, imāyāhaṁ nāvāya vāhasā bhattavetanaṁ labhāmi, na me pamādo karaṇīyo, appamādena me ayaṁ nāvā vāhetabbā’ti;
evameva kho, mahārāja, yoginā yogāvacarena evaṁ cintayitabbaṁ ‘imaṁ kho ahaṁ cātumahābhūtikaṁ kāyaṁ sammasanto satataṁ samitaṁ appamatto upaṭṭhitassati sato sampajāno samāhito ekaggacitto jātijarābyādhimaraṇasokaparidevadukkhadomanassupāyāsehi parimuccissāmīti appamādo me karaṇīyo’ti.
Idaṁ, mahārāja, kammakārassa ekaṁ aṅgaṁ gahetabbaṁ.
Bhāsitampetaṁ, mahārāja, therena sāriputtena dhammasenāpatinā—
“Bhante nāgasena, ‘kammakārassa ekaṁ aṅgaṁ gahetabban’ti yaṁ vadesi, katamaṁ taṁ ekaṁ aṅgaṁ gahetabban”ti?*kammakārassa → kammakarassa (bj, maku, pts-vp-pli1)“Yathā, mahārāja, kammakāro evaṁ cintayati ‘bhatako ahaṁ imāya nāvāya kammaṁ karomi, imāyāhaṁ nāvāya vāhasā bhattavetanaṁ labhāmi, na me pamādo karaṇīyo, appamādena me ayaṁ nāvā vāhetabbā’ti; evameva kho, mahārāja, yoginā yogāvacarena evaṁ cintayitabbaṁ ‘imaṁ kho ahaṁ cātumahābhūtikaṁ kāyaṁ sammasanto satataṁ samitaṁ appamatto upaṭṭhitassati sato sampajāno samāhito ekaggacitto jātijarābyādhimaraṇasokaparidevadukkhadomanassupāyāsehi parimuccissāmīti appamādo me karaṇīyo’ti. Idaṁ, mahārāja, kammakārassa ekaṁ aṅgaṁ gahetabbaṁ. Bhāsitampetaṁ, mahārāja, therena sāriputtena dhammasenāpatinā—
‘Kāyaṁ imaṁ sammasatha, parijānātha punappunaṁ; Kāye sabhāvaṁ disvāna, dukkhassantaṁ karissathā’”ti.
dukkhassantaṁ karissathā’”ti.
‘Kāyaṁ imaṁ sammasatha, parijānātha punappunaṁ; Kāye sabhāvaṁ disvāna, dukkhassantaṁ karissathā’”ti.
Kammakāraṅgapañho navamo.*Kammakāraṅgapañho → kammakaraṅgapañho (bj)
Kammakāraṅgapañho navamo.*Kammakāraṅgapañho → kammakaraṅgapañho (bj)
Kammakāraṅgapañho navamo.*Kammakāraṅgapañho → kammakaraṅgapañho (bj)