Un malhumorado yakkha pretende golpear al Venerable Sariputta en la cabeza y paga el precio de su insensatez.
He aquí lo que yo he oído decir. Cierta vez el bhagavant se encontraba en la ciudad de Rajagaha, en el Bosque de Bambús, en el Lugar-en-que-se-daba-comida-a-las-ardillas. En aquella ocasión el venerable Sariputta y el venerable Mahamoggallana se encontraban en la Gruta de las Palomas. Y el venerable Sariputta estaba sentado al aire libre en una noche de luna, con sus cabellos recién cortados, habiendo entrado en samadhi.
En aquella ocasión dos yakshas amigos iban de la Región Norte a la Región Sur por una diligencia que tenían que hacer. Y aquellos yakshas vieron al venerable Sariputta sentado al aire libre en una noche de luna, con sus cabellos recién cortados y, habiéndolo visto, uno de los yakshas le dijo al otro:
«Amigo, se me ocurre darle un golpe en la cabeza a este samán». Cuando aquel yaksha dijo esto, el otro le contestó: «Detente amigo, no te metas con este samán. Es un samán eminente, de gran poder, de gran autoridad».
Por segunda vez entonces el mismo yaksha le dijo al otro:
“Amigo, se me ocurre darle un golpe en la cabeza a este samán”. Por segunda vez el otro yaksha le contestó: «Detente amigo, no te metas con este samán. Es un samán eminente, de gran poder, de gran autoridad». Por tercera vez el mismo yaksha le dijo al otro: «Amigo, se me ocurre darle un golpe en la cabeza a este samán». Por tercera vez el otro yaksha le contestó: «Detente amigo, no te metas con este samán. Es un samán eminente, de gran poder, de gran autoridad».
Y aquel yaksha, sin hacerle caso al otro yaksha, le dio un golpe en la cabeza al venerable Anciano Sâriputta. Tan fuerte fue el golpe que con ese golpe habría derribado a un elefante de siete u ocho ratanas o habría quebrado un gran pico de montaña. Y aquel yaksha gritando: «Me quemo, me quemo», cayó entonces en el Gran Infierno.
Y el venerable Mahamoggallana vio con su ojo divino, puro y sobrehumano el golpe que aquel yaksha le diera al venerable Anciano Sariputta y, al verlo, se acercó a donde se encontraba el venerable Anciano Sariputta y, habiéndosele acercado, le dijo: «¿Te encuentras bien, amigo? ¿Estás bien? ¿No te sientes mal?»
«Me encuentro bien, amigo Mahamoggallana; estoy bien, amigo Mahâmoggallâna, a pesar de que tengo un ligero dolor en la cabeza».
«¡Qué maravilloso, amigo Sariputta, qué extraordinario, amigo Sariputta, lo poderoso que es el venerable Sariputta; lo grande que es su autoridad! Amigo Sariputta, un yaksha te dio un golpe en la cabeza. Tan fuerte fue el golpe que con ese golpe habría derribado un elefante de siete u ocho ratanas o habría quebrado un gran pico de montaña. Y sin embargo el venerable Sariputta me ha dicho así: 'Me encuentro bien, amigo Mahamoggallana; estoy bien, amigo Mahamoggallana, a pesar de que tengo un ligero dolor en la cabeza'».
«¡Qué maravilloso, amigo Mahamoggallana, qué extraordinario, amigo Mahamoggallana, lo poderoso que es el venerable Mahamoggallana, lo grande que es su autoridad, puesto que puede ver a un yaksha! Yo ni puedo ver a un duende de basural».
Y el bhagavant oyó con su oído divino, puro, sobrehumano aquella tal conversación de aquellos dos grandes Elefantes
El bhagavant, comprendiendo el sentido, dijo en aquella ocasión este udana
¿Cómo alcanzará el sufrimiento
a aquel cuya mente, firme como una roca,
no se conmueve;
cuya mente disciplinada
no goza con las cosas que producen placer,
no se encoleriza con las cosas que producen cólera?
Evaṁ me sutaṁ—ekaṁ samayaṁ bhagavā rājagahe viharati veḷuvane kalandakanivāpe. Tena kho pana samayena āyasmā ca sāriputto āyasmā ca mahāmoggallāno kapotakandarāyaṁ viharanti. Tena kho pana samayena āyasmā sāriputto juṇhāya rattiyā navoropitehi kesehi abbhokāse nisinno hoti aññataraṁ samādhiṁ samāpajjitvā.
ekaṁ samayaṁ bhagavā rājagahe viharati veḷuvane kalandakanivāpe.
Tena kho pana samayena āyasmā ca sāriputto āyasmā ca mahāmoggallāno kapotakandarāyaṁ viharanti.
Tena kho pana samayena āyasmā sāriputto juṇhāya rattiyā navoropitehi kesehi abbhokāse nisinno hoti aññataraṁ samādhiṁ samāpajjitvā.
Evaṁ me sutaṁ—ekaṁ samayaṁ bhagavā rājagahe viharati veḷuvane kalandakanivāpe. Tena kho pana samayena āyasmā ca sāriputto āyasmā ca mahāmoggallāno kapotakandarāyaṁ viharanti. Tena kho pana samayena āyasmā sāriputto juṇhāya rattiyā navoropitehi kesehi abbhokāse nisinno hoti aññataraṁ samādhiṁ samāpajjitvā.
Tena kho pana samayena dve yakkhā sahāyakā uttarāya disāya dakkhiṇaṁ disaṁ gacchanti kenacideva karaṇīyena. Addasaṁsu kho te yakkhā āyasmantaṁ sāriputtaṁ juṇhāya rattiyā navoropitehi kesehi abbhokāse nisinnaṁ. Disvāna eko yakkho dutiyaṁ yakkhaṁ etadavoca: “paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti. Evaṁ vutte, so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi. Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Tena kho pana samayena dve yakkhā sahāyakā uttarāya disāya dakkhiṇaṁ disaṁ gacchanti kenacideva karaṇīyena.
Addasaṁsu kho te yakkhā āyasmantaṁ sāriputtaṁ juṇhāya rattiyā navoropitehi kesehi abbhokāse nisinnaṁ.
Disvāna eko yakkho dutiyaṁ yakkhaṁ etadavoca:
“paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti.
Evaṁ vutte, so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca:
“alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi.
Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Tena kho pana samayena dve yakkhā sahāyakā uttarāya disāya dakkhiṇaṁ disaṁ gacchanti kenacideva karaṇīyena. Addasaṁsu kho te yakkhā āyasmantaṁ sāriputtaṁ juṇhāya rattiyā navoropitehi kesehi abbhokāse nisinnaṁ. Disvāna eko yakkho dutiyaṁ yakkhaṁ etadavoca: “paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti. Evaṁ vutte, so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi. Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Dutiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti. Dutiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi. Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti. Tatiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti. Tatiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi. Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Dutiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca:
“paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti.
Dutiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca:
“alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi.
Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Tatiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca:
“paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti.
Tatiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca:
“alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi.
Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Dutiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti. Dutiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi. Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti. Tatiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “paṭibhāti maṁ, samma, imassa samaṇassa sīse pahāraṁ dātun”ti. Tatiyampi kho so yakkho taṁ yakkhaṁ etadavoca: “alaṁ, samma, mā samaṇaṁ āsādesi. Uḷāro so, samma, samaṇo mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Atha kho so yakkho taṁ yakkhaṁ anādiyitvā āyasmato sāriputtattherassa sīse pahāraṁ adāsi. Tāva mahā pahāro ahosi, api tena pahārena sattaratanaṁ vā aḍḍhaṭṭhamaratanaṁ vā nāgaṁ osādeyya, mahantaṁ vā pabbatakūṭaṁ padāleyya. Atha ca pana so yakkho “ḍayhāmi ḍayhāmī”ti vatvā tattheva mahānirayaṁ apatāsi. *apatāsi → avatthāsi (bj); avaṭṭhāsi (pts-vp-pli1)
Atha kho so yakkho taṁ yakkhaṁ anādiyitvā āyasmato sāriputtattherassa sīse pahāraṁ adāsi.
Tāva mahā pahāro ahosi, api tena pahārena sattaratanaṁ vā aḍḍhaṭṭhamaratanaṁ vā nāgaṁ osādeyya, mahantaṁ vā pabbatakūṭaṁ padāleyya.
Atha ca pana so yakkho “ḍayhāmi ḍayhāmī”ti vatvā tattheva mahānirayaṁ apatāsi. *apatāsi → avatthāsi (bj); avaṭṭhāsi (pts-vp-pli1)
Atha kho so yakkho taṁ yakkhaṁ anādiyitvā āyasmato sāriputtattherassa sīse pahāraṁ adāsi. Tāva mahā pahāro ahosi, api tena pahārena sattaratanaṁ vā aḍḍhaṭṭhamaratanaṁ vā nāgaṁ osādeyya, mahantaṁ vā pabbatakūṭaṁ padāleyya. Atha ca pana so yakkho “ḍayhāmi ḍayhāmī”ti vatvā tattheva mahānirayaṁ apatāsi. *apatāsi → avatthāsi (bj); avaṭṭhāsi (pts-vp-pli1)
Addasā kho āyasmā mahāmoggallāno dibbena cakkhunā visuddhena atikkantamānusakena tena yakkhena āyasmato sāriputtattherassa sīse pahāraṁ dīyamānaṁ. Disvā yena āyasmā sāriputto tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṁ sāriputtaṁ etadavoca: “kacci te, āvuso, khamanīyaṁ, kacci yāpanīyaṁ, kacci na kiñci dukkhan”ti? “Khamanīyaṁ me, āvuso moggallāna, yāpanīyaṁ me, āvuso moggallāna; api ca me sīsaṁ thokaṁ dukkhan”ti.
Addasā kho āyasmā mahāmoggallāno dibbena cakkhunā visuddhena atikkantamānusakena tena yakkhena āyasmato sāriputtattherassa sīse pahāraṁ dīyamānaṁ.
Disvā yena āyasmā sāriputto tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṁ sāriputtaṁ etadavoca:
“kacci te, āvuso, khamanīyaṁ, kacci yāpanīyaṁ, kacci na kiñci dukkhan”ti?
“Khamanīyaṁ me, āvuso moggallāna, yāpanīyaṁ me, āvuso moggallāna;
api ca me sīsaṁ thokaṁ dukkhan”ti.
Addasā kho āyasmā mahāmoggallāno dibbena cakkhunā visuddhena atikkantamānusakena tena yakkhena āyasmato sāriputtattherassa sīse pahāraṁ dīyamānaṁ. Disvā yena āyasmā sāriputto tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṁ sāriputtaṁ etadavoca: “kacci te, āvuso, khamanīyaṁ, kacci yāpanīyaṁ, kacci na kiñci dukkhan”ti? “Khamanīyaṁ me, āvuso moggallāna, yāpanīyaṁ me, āvuso moggallāna; api ca me sīsaṁ thokaṁ dukkhan”ti.
“Acchariyaṁ, āvuso sāriputta, abbhutaṁ, āvuso sāriputta. Yāva mahiddhiko āyasmā sāriputto mahānubhāvo. *Yāva → yaṁ tvaṁ (bj, pts-vp-pli1, mr); yaṁ (sya-all)Idha te, āvuso sāriputta, aññataro yakkho sīse pahāraṁ adāsi. Tāva mahā pahāro ahosi, api tena pahārena sattaratanaṁ vā aḍḍhaṭṭhamaratanaṁ vā nāgaṁ osādeyya, mahantaṁ vā pabbatakūṭaṁ padāleyya, atha ca panāyasmā sāriputto evamāha: ‘khamanīyaṁ me, āvuso moggallāna, yāpanīyaṁ me, āvuso moggallāna; api ca me sīsaṁ thokaṁ dukkhan’”ti.
“Acchariyaṁ, āvuso sāriputta, abbhutaṁ, āvuso sāriputta.
Yāva mahiddhiko āyasmā sāriputto mahānubhāvo. *Yāva → yaṁ tvaṁ (bj, pts-vp-pli1, mr); yaṁ (sya-all)
Idha te, āvuso sāriputta, aññataro yakkho sīse pahāraṁ adāsi.
Tāva mahā pahāro ahosi, api tena pahārena sattaratanaṁ vā aḍḍhaṭṭhamaratanaṁ vā nāgaṁ osādeyya, mahantaṁ vā pabbatakūṭaṁ padāleyya, atha ca panāyasmā sāriputto evamāha:
‘khamanīyaṁ me, āvuso moggallāna, yāpanīyaṁ me, āvuso moggallāna;
api ca me sīsaṁ thokaṁ dukkhan’”ti.
“Acchariyaṁ, āvuso sāriputta, abbhutaṁ, āvuso sāriputta. Yāva mahiddhiko āyasmā sāriputto mahānubhāvo. *Yāva → yaṁ tvaṁ (bj, pts-vp-pli1, mr); yaṁ (sya-all)Idha te, āvuso sāriputta, aññataro yakkho sīse pahāraṁ adāsi. Tāva mahā pahāro ahosi, api tena pahārena sattaratanaṁ vā aḍḍhaṭṭhamaratanaṁ vā nāgaṁ osādeyya, mahantaṁ vā pabbatakūṭaṁ padāleyya, atha ca panāyasmā sāriputto evamāha: ‘khamanīyaṁ me, āvuso moggallāna, yāpanīyaṁ me, āvuso moggallāna; api ca me sīsaṁ thokaṁ dukkhan’”ti.
“Acchariyaṁ, āvuso moggallāna, abbhutaṁ, āvuso moggallāna. Yāva mahiddhiko āyasmā mahāmoggallāno mahānubhāvo yatra hi nāma yakkhampi passissati. *Yāva → yaṁ (sya-all)Mayaṁ panetarahi paṁsupisācakampi na passāmā”ti.
“Acchariyaṁ, āvuso moggallāna, abbhutaṁ, āvuso moggallāna.
Yāva mahiddhiko āyasmā mahāmoggallāno mahānubhāvo yatra hi nāma yakkhampi passissati. *Yāva → yaṁ (sya-all)
Mayaṁ panetarahi paṁsupisācakampi na passāmā”ti.
“Acchariyaṁ, āvuso moggallāna, abbhutaṁ, āvuso moggallāna. Yāva mahiddhiko āyasmā mahāmoggallāno mahānubhāvo yatra hi nāma yakkhampi passissati. *Yāva → yaṁ (sya-all)Mayaṁ panetarahi paṁsupisācakampi na passāmā”ti.
Assosi kho bhagavā dibbāya sotadhātuyā visuddhāya atikkantamānusikāya tesaṁ ubhinnaṁ mahānāgānaṁ imaṁ evarūpaṁ kathāsallāpaṁ.
Assosi kho bhagavā dibbāya sotadhātuyā visuddhāya atikkantamānusikāya tesaṁ ubhinnaṁ mahānāgānaṁ imaṁ evarūpaṁ kathāsallāpaṁ.
Assosi kho bhagavā dibbāya sotadhātuyā visuddhāya atikkantamānusikāya tesaṁ ubhinnaṁ mahānāgānaṁ imaṁ evarūpaṁ kathāsallāpaṁ.
Atha kho bhagavā etamatthaṁ viditvā tāyaṁ velāyaṁ imaṁ udānaṁ udānesi:
Atha kho bhagavā etamatthaṁ viditvā tāyaṁ velāyaṁ imaṁ udānaṁ udānesi:
Atha kho bhagavā etamatthaṁ viditvā tāyaṁ velāyaṁ imaṁ udānaṁ udānesi:
“Yassa selūpamaṁ cittaṁ, ṭhitaṁ nānupakampati; Virattaṁ rajanīyesu, kopaneyye na kuppati; Yassevaṁ bhāvitaṁ cittaṁ, kuto taṁ dukkhamessatī”ti.
Yassevaṁ bhāvitaṁ cittaṁ,
kuto taṁ dukkhamessatī”ti.
“Yassa selūpamaṁ cittaṁ, ṭhitaṁ nānupakampati; Virattaṁ rajanīyesu, kopaneyye na kuppati; Yassevaṁ bhāvitaṁ cittaṁ, kuto taṁ dukkhamessatī”ti.