Això fou pronunciat pel Benaventurat, pronunciat per l’ArahantarahantUn «digno» o «perfeccionado»; una persona cuya mente está libre de impurezas (ver kilesa), que ha abandonado las diez cadenas que atan la mente al ciclo de renacimientos (ver saṁyojana), cuyo corazón está libre de contaminantes (ver āsava), y que por tanto no está destinado a un renacimiento ulterior. Un título para el Buddha y el nivel más alto de sus nobles discípulos. Aquel que ha alcanzado Nibbāna.Ver en el glosario, així ho he escoltat: “Monjos, aquell qui no ha conegut i comprés completament la presumpció, la ment del qual no ha estat purificada de la passió envers aquesta, que no l’ha abandonat, és incapaç de posar fi al sofriment. Però aquell qui ha conegut i comprés completament la presumpció, la ment del qual ha estat purificada de la passió envers aquesta, que l’ha abandonat, és capaç de posar fi al sofriment.”
“Les persones estan
Posseïdes per la presumpció
Lligades a la presumpció
Delectades amb l’esdevenir.
No comprenent la presumpció,
Ells tornen a esdevenir novament.
Però aquelles que, abandonant la presumpció,
Estan, amb la seva destrucció, alliberades,
Conquerint el lligam de la presumpció,
Marxen més enllà
De tots els lligams.”
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
Vuttañhetaṁ bhagavatā vuttamarahatāti me sutaṁ:
“Mānaṁ, bhikkhave, anabhijānaṁ aparijānaṁ tattha cittaṁ avirājayaṁ appajahaṁ abhabbo dukkhakkhayāya. Mānañca kho, bhikkhave, abhijānaṁ parijānaṁ tattha cittaṁ virājayaṁ pajahaṁ bhabbo dukkhakkhayāyā”ti.
“Mānaṁ, bhikkhave, anabhijānaṁ aparijānaṁ tattha cittaṁ avirājayaṁ appajahaṁ abhabbo dukkhakkhayāya.
Mānañca kho, bhikkhave, abhijānaṁ parijānaṁ tattha cittaṁ virājayaṁ pajahaṁ bhabbo dukkhakkhayāyā”ti.
“Mānaṁ, bhikkhave, anabhijānaṁ aparijānaṁ tattha cittaṁ avirājayaṁ appajahaṁ abhabbo dukkhakkhayāya. Mānañca kho, bhikkhave, abhijānaṁ parijānaṁ tattha cittaṁ virājayaṁ pajahaṁ bhabbo dukkhakkhayāyā”ti.
Etamatthaṁ bhagavā avoca. Tatthetaṁ iti vuccati:
Etamatthaṁ bhagavā avoca.
Etamatthaṁ bhagavā avoca. Tatthetaṁ iti vuccati:
“Mānupetā ayaṁ pajā, mānaganthā bhave ratā; Mānaṁ aparijānantā, āgantāro punabbhavaṁ.
“Mānupetā ayaṁ pajā, mānaganthā bhave ratā; Mānaṁ aparijānantā, āgantāro punabbhavaṁ.
Ye ca mānaṁ pahantvāna, vimuttā mānasaṅkhaye; Te mānaganthābhibhuno, sabbadukkhamupaccagun”ti.*sabbadukkhamupaccagun”ti → sabbaṁ ganthaṁ upaccagunti (sya-all); sabbadukkhaṁ upaccagunti (pts-vp-pli1); sabbaṁ dukkhaṁ upaccagunti (aṭṭha.)
sabbadukkhamupaccagun”ti.*sabbadukkhamupaccagun”ti → sabbaṁ ganthaṁ upaccagunti (sya-all); sabbadukkhaṁ upaccagunti (pts-vp-pli1); sabbaṁ dukkhaṁ upaccagunti (aṭṭha.)
Ye ca mānaṁ pahantvāna, vimuttā mānasaṅkhaye; Te mānaganthābhibhuno, sabbadukkhamupaccagun”ti.*sabbadukkhamupaccagun”ti → sabbaṁ ganthaṁ upaccagunti (sya-all); sabbadukkhaṁ upaccagunti (pts-vp-pli1); sabbaṁ dukkhaṁ upaccagunti (aṭṭha.)
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.
Ayampi attho vutto bhagavatā, iti me sutanti.